Rubrik overflodig

Det ar val ingen direkt hemlighet att jag (Johanna) ar den klantigaste individen i den har skaran. Men handelsen i natt tar utan tvekan priset. Nar vi atervande till hostelet efter en trevlig kvall pa en inhemsk bar med uteslutande fyrtioplussare (utover vara fotbollskamrater saklart!) krop Mia, Diana och Linnea tryggt ner i sina sangar, och jag paborjade min resa uppfor stegen till mitt krypin. Det fanns bara ett litet problem. Stegen hangde lite lost, jag var lite osaker pa mitt sista steg... och olyckan var framme. Stegen foll med ett brak som vackte halva sovsalen, foljt pa tystnad.

Tystnad.

Och sedan...

Ett kvidande och en hysterisk gratande portugis med blodet flodande nedfor huvudet. Jag vet inte hur manga ganger jag sade forlat pa vag till receptionen. men eftersom det enda hon svarade med var SI, SI, tror jag inte att jag hade mycket for det. Inom loppet av nagra minuter hade vi letat reda pa en hel hog med folk, bland annat en "medico" och sakert fem av de anstallda samt en hel del av de icke sovande gasterna. Kvallen slutade i en taxi till sjukhuset for hennes del, och i Linneas sang for en terapistund for min del.

Jag ska da alltid var varst...