Hemma igen!

Då var vi åter hemma i Sverige med ett ordentligt tangentbord. Nu kan vi äntligen använda å, ä och ö. Att summera resan skulle ta flera timmar, men jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi har haft "the time of our lives". Det ska bli intressant och försöka röra sig bland svenskar igen. Inga killar som skriker efter en på gatan, vi måste betala våra egna drinkar och kan inte skrika "men du är ju svensk!" varje gång man möter en landsman utan att betracktas som konstig. Dessutom måste vi sluta prata skit om folk på svenska nu när de faktiskt förstår språket. Det senaste kan bli svårt!

Påväg hem från Berlin gjorde vi en avstickare till Flensburgh för att införskaffa vissa eh.... varor. Det var, vad min mamma än sa en ehm.. fin stad. Dock hade vi fruktansvärda problem att hitta affären som vi letade efter, den låg lite utanför Flensburg. Det tog en evighet och vi var alla lite småförkylda och jävligt trötta. Ingen av oss var på humör för att leta upp ett hostel eller hämta väskorna på stationen (som bi inte orkade släpa på utan låste där). När vi väl kom tillbaka till city igen checkade vi helt enkelt in på ett hotell, tog en taxi till stationen där vi hämtade väskorna och tog en taxi tillbaka. De bäst spenderade pengarna på hela resan.

Den här dagen har varit en ändlös rad av tågresor, men tillslut är vi alla hemma i säkerhet igen. Förutom Johanna som vi förlorade i Malmö. Hon gjorde en avstickare till Emma.

Frågan är nu hur vi ska klara av att spendera kommande dagar utan varandras sällskap och utan kava, muratti eller gedrinken. Det får bli ett annat äventyr!

Zäta som i Ztor, Zvart Zandlåda

Andra heldagen i Berlin börjar lida mot sitt slut och vi är nog alla ganska pepp pa att aka hem nu. Hemlängtan kan man väl knappast kalla det, för vi fruktar alla hur vi ska kunna anpassa oss till det begränsade livet där hemma, men det finns ända nagot där hemma som lockar. Om det är vara egna sangar eller vara egna, fräscha toaletter i motsats till de hundratals public toilets vi har besökt under resans gang later jag vara osagt.

Här i Berlin har vi varit mycket kulturella och hunnit med bade ett besök i Riksdagshuset, varifran vi hade en fantastisk vy over stora delar av Berlin, och ett besök i Checkpoint Charlie-museet, nagot som vi alla fann bade intressant och lätt gripande. Det var först när vi hade gatt omkring där en stund som, i alla fall i mitt fall, vi insag hur mycket galenskap som tog vid _efter_ andra världskrigets slut...

Det blir inget riktigt nattliv för oss i Berlin alls - vi har nog fatt enough av den varan. Daremot ska vi avsluta tagluffen pa ett värdigt sätt genom att äta Asiatisk mat pa restaurangen vi upptäckte igar, och därefter förhoppningsvis ta en öl med den trevliga Amerikanske snubben Ian vi träffade häromdagen.

Well, well. Räkna ner nu alla päron, för snart stormar vi era hem igen.

Ciao sa länge!

Fußball!

Självklart kunde vi inte stanna kvar i Prag när Tyskland spelade EM-final. Sa vi tog vart pick och pack och lamnade Prag en dag tidigare för att uppleva finalen pa Fan Mile pa Strasse des 17 Juni med si sa där en miljon berlinare och var amerikanske vän Ian vi träffade i Prag.

Stämningen under matchen var fantastisk, men vid slutsignalen sparade det ut lite da glasflaskorna flög genom luften. Under matchen träffade vi en brazilianare och tva australiensare som pluggar här och de ska antagligen fa äran att visa oss nattlovet imorgon kväll.

I kväll ska vi ta det lite lugnt för en gangs skull. Vi har tänkt testa thaien här pa hörnet och sedan lägga oss tidigt för att orka med Checkpoint Charlie och Riksdagen imorgon.

Homemade morality

under dagen hann vi med att utforska Prag och allt vad de innebar. Karlsbron, John Lennon muren, Judiska begravningsplatsen och gamla staden. Där salde dem Staropramen för 15 kronor i sma öl tält och folk satt och at mat och drack öl mitt pa torget.

Efter en lang dag begav vi oss pa eftermiddagen tillbaka till hostelet for att forbereda oss innför stundande utekvall som började med en middag pa ett steakhouse och slutade med "Mia, är det din shool som schäänger pa schallgen?". Efter middagen blev det en bar som vi läst om i var Pragguide. De stod att "tagluffare dansade till popmusik och blev erbjudna marijuana pa gatan utanfor". Men efter en timme där, innehallandes brassilianare med kamera, take away drinkar och lite dans begav vi oss vidare till Europas storsta nattklubb.

Dar spenderades sedan resten av natten tillsammans med ett gäng danskar som gick pa dansskola i Köpenhamn, En Amerikan som pluggade i Berlin och en Engelsman som studerade till tandläkare.

Super lyckad kväll helt enkelt!

Welcome to paradise

Sa, natten i Wien spenderades till slut i Flamates lagenhet. Det visade sig vara nagot av ett kollektiv och kvallen spenderades i deras sallskap med en flska vin. Bade jag och Mia borjade kanna av resans festande och dackade bada runt elva/tolv-tiden i den breda sang som vi alla fyra skulle dela. Johanna och Diana var darimot riktigt pepp och begav sig ut med resten av ganget vid halv ett tiden. De verkade ha haft valdigt kul nar de kom hem.....

Dagen efter var det snabb sightseeing i Wien som gallde. Vi han med tva saker, Belverdenslottet och Schnitzel. De senare var bland det godaste jag atit. Efter det var det tag till Prag som gallde dar vi en an gang lyckades hamna i stadens slumkvarter. Vi maste ha nagon osynlig dragning till dem. Men som vanligt loste det sig och vi hittade efter lite om och men till vart hostel (resan inkluderade tjuvakande vilket tyvarr verkar ha blivit lite av en vana). Da vi dumpat vaskorna var det mat som gallde.

Vi atervanda till hostellet vid tio-tiden och tanken var da att vi skulle powernapa en timme och sedan bege oss ut i nattlivet. Da vi vaknade en timme senare var ingen av oss direkt sugen pa party sa vi bestamde oss for att gora nagot sa ovanligt och sova ordentligt.

Sagt och gjort, nu har vi vaknat efter en god natts somn och ar redo att utforska Prag. Bade under dag och natt.

Ikvall hittar ni antagligen oss pa nagon nattklubb dar vi tommer stallet pa Staropramen.

See ya...

We need a visit to Vienna

Vi sitter i nulaget pa Ljubljanas sa kallade "Centralstation" och unnar oss sjalva en stund vid en dator. Huvudsyftet var att kolla upp hostels i Wien, dit det bar harnast. Problemet ar bara att allt ar uppbokat. Och da menar jag verkligen ALLT. Sa Diana ar i full fard med att forsoka fa kontakt med en flatmate till en wienare vi motte under utekvallen igar, som erbjod oss sin takvaning i centrala Wien da han sjalv inte skulle vara dar.
Jaja, vi far val se hur det har slutar. Annars drar vi till Prag direkt!

Igar blev en riktigt trevlig kvall for oss alla skulle jag tro. Vi hookade upp med vara orebroare och tittade pa slutet av matchen och laddade med en ol, och efter ytterligare nagra ol vid deras husbil, bar farden till nattklubben Ultra.
Dar lyckades Diana och Linnea charma de rikaste slovenerna i hela Ljubljana, och snyltandet pa deras champagne nadde ganska abnorma nivaer. Det kan vara en bidragande orsak till att hemfarden var ratt sa... innehallsrik.
Men men, det blev en riktigt trevlig kvall aven om jag inte tanker aterge alla detaljer har, men jag ar faktiskt omattligt stolt over att till och med jag, Johanna, drottning over panelhonorna, vagade mig upp pa dansgolvet och till och med blev kvar dar en langre stund.

Sa. Nu ska vi anvanta svar fran flatmate ett och flatmate tva. Wish us luck!

Words are flowing out like endless rain into a papercup

Trots att vi bara befunnit oss i Slovenien fyra dagar har vi anda lyckats snappa upp det mest vasentliga. Har foljer en ordlista.

Kava = Kaffe
Šunka = Skinka (ovardeligt nar man skall bestalla en calzone)
Voda = Vatten
Ciao (osaker pa stavning har da det inte star med pa menyer. Det uttalas som en aggressivare variant av italienskans "ciao") = Hej

Sjukt anvandbart.

What doesn't kill us makes us stronger

Idag gick vi upp sa tidigt som mojligt, alltsa klockan atta, for att sa snabbt som mojligt slippa "hostelet". Klockan tio tog vi bussen tillbaka till Koper och det, det var en varm historia. Ni far en foraning om ungefar hur olidligt varmt det var nar jag sager att det nastan ar 35 grader utomhus nu, halv atta pa kvallen.

Framme i Koper forstod vi att nasta tag till Ljubljana gick forst om fyra timmar sa vi bestamde oss for att ga till Interspar, ett stort kopcenter som ar val utrustat med bade aircondition och en billig restaurang. Men precis som allt annat i Koper var det stangt sa vi hankade nagra trevliga orebroare till restaurangen mitt emot vart gamla motel och intog en valbehovlig lunch (Linnea har ju en tendens att bli latt aggressiv annars).

Det visade sig att orebroarna hade en rymlig husbil sa vi behovde inte vanta pa taget. De elva milen avverkades istallet i en delvis klimatutrustad husbil med Hakan Hellstrom i hogtalarna.

Nu ar vi pa vart underbart frascha hostel och gor oss i ordning for att fira Sloveniens nationaldag i sjalvste huvudstaden.

We've tried the nastiest roads we could find

Long time no see. I Piran hade vi ingen tillgang till internet (bortsett fran en kortis som en snall svensk farbror som pratade solovenska fixade till oss). Piran var en helt underbar liten stad, sloveniens andra aldsta. Den bestod av ett virrvarr av sma grander och ett helt underbart hav. Vi han med bade sol, bad, massa Calzone, cocca cola, corona, solnedgangar och snalla svenskar. Visst later de underbart? Det var det ocksa, forotom en liten detalj, HOSTELET! Att ens kalla de hostel vore egentligen vara olagligt, bordell ar ett battre ord. Vaggarna o Linnea och Johannas rum var HELT tackta av Bob Marley dyrkande budskap och fraser som "Britney Spears sucks". Well tankte vi, vi ska ju bara sova dar. Men nar vi klockan 12 pa kvallen atervande till hostelet och Lelle och Jojjo mottes av en suspekt pol under sangen som ocksa lucktade en aning kissigt blev de droppen. Men hur mycket vi an foroskte att fa pengarna tillbaka kunde hon bara stracka sig sa langt som att ge dem ett nytt rum, vilket var betydligt mycket frachare an deras bob marley/ombyggda toalett/bordell rum. Anledningen till dessa smaknamn ar att toalettstolen var vadderad med rosa ludd, de var en toalettpappers hallaren ovanfor sangen mm.

Vi klarade iallfall tva natter i "hostelet" (namnde jag att de luktade mogel och var helt fuktigt i hela huset?) och idag bar det av till Ljubljana!

Another day in paradise

Nar vi val anlant till hostelet blev det forst en valbehovlig powernap for manga av oss. Sen borjade vi diskutera hur vi skulle lagga upp den lilla tid vi skulle spendera i Koper. Vi kom alla overens om att ett besok till det enorma och billiga Interspar var av hogsta prioritet. Da vi antligen kom dit, det ligger visserligen typ 50 meter bort men hettan var olidlig, upptackte vi saklart att det var stangt. Som sagt, ta INGENTING for givet nar man tagluffar.

Val tillbaka pa hostellet upptackte vi att vara grannar var en svensk familj som hade rest runt i den har delen av Europa i nagra veckor, med sig hade de en femtonarig tjej. Jag kan inte saga annat an att jag kande med henne. Att sitta fast med familjen i flera veckor ar ingen drom far en femtonaring. I vilket fall som helst motte vi upp henne vi stranden och kvallen spenderades pa en liten bar, som stangde typ tio!, med ol och nagon lokal version av smirnoff ice. En lugn kvall med andra ord.

Vid elvatiden var vi dock pinsamt trotta efter forra nattens strapatser, sa vi slapade oss tillbaka till hostellet och dackade.

Sa nu bar det alldeles strax ivag till Piran, om Johanna nagonsin blir klar, dar det enligt svenskarna ska vara otroligt vackert. Vi haller tummarna for lite party med.

We finally made it through the fire

Nu kan ni andas ut, paron och parinninor. Vi ar anlanda i Koper vid Sloveniens kust och aven om vi ar rejalt utpumpade sa ar vi vid gott mod och framfor allt, helskinnade efter nattens bravader pa Ljubljanas tagstation.

Vi begav oss fran San Remo pa formiddagen igar, och efter byten och vantetider i Milano och Monfalcone, dar myggmaffian for ovrigt var extremt pataglig, kom vi fram till Sloveniens huvudstad ganska prick tva i natt. Bara for att upptacka att Ljubljanas tagstation... egentligen inte borde fa kallas tagstation. Framfor allt av anledningen att det inte fanns nagonstans att tillbringa natten inomhus, och de bra platserna under tak upptogs redan av smatt laskiga slovenska uteliggare och fyllegubbar, alternativt likasinnade backpackers som var lika illa ute som vi.

Men men, vi ar inte de som backar for mindre, och efter ett skiftbyte hade vi alla fatt i alla fall nagon MINUT somn nar vi steg upp for att besoka biljettkassan vid halv fem.
Halv sju avgick taget mot Koper, och resan tog i alla fall mig och Diana med storm. Diana stod mest och flamtade och jag var inte sen att haka pa. Det var verkligen helt fantastiskt vackert att se solen kampa sig upp ovan de lummigt skogsgrona bergen och kullarna och se byarna vaxa fram i dalgangarna. Betagna ar verkligen ratt ord!

Dock njot vi bara av utsikten en kort stund, for sedan foll vi alla i somn. Djup somn. Nar jag vaknade stod taget stilla och jag forde en latt schizofren dialog i huvudet pa mig sjalv, huruvida jag var vaken nog att vacka de andra eller inte. Tur nog tog jag beslutet att grymta lite for att vacka dem, och darefter fick vi rejalt brattom av taget och lagom till att vi hoppat av borjade det rulla tillbaka igen.

Att hitta hostel i ett frammande land i en frammande stad ar inte var grej. Lat oss saga sa har, fyra timmars letande i 30-gradig varme efter ingen somn alls ar ingen hit. Men efter MYCKET om och men och en hel del hjalp fran Dianas mamma hittade vi alla fall det perfekta stallet dar vi har ett eget rum, stor balkong, skona sangar och breakfast included for 18 euro!!!

Har ar allt behagligt billigt, en flaska vatten for 2 kronor, ett storpack brannbara cdskivor for 50 kronor och en kaffe latte for 10 kronor. Vi klagar inte. I morgon aker vi vidare till Piran, och kan forhoppningsvis beratta om hur vackert och harligt det ar dar i nasta uppdatering!

Ciao sa lange!

Lystring alla paron!

Vi fyra tagluffare tycker inte riktigt att vart engagemang vad galler bloggande far nat riktigt gensvar av er. Vi vill ha kommentarer!

Det enda ni behover gora ar att trycka pa "kommentarer" under inlagget. Skriva nat vackert och avsluta med nat slags namn, forslagsvis "paron till Diana". Fyll i orden som star ovanfor faltet markt"ordverifiering", klicka sedan i "anonym under "valj en identiet" och avsluta med "publicera din kommentar".

Och enskilt till alla vara kompisar, ni skoter er exemplariskt och kommenterar duktigt. Fortsatt sa!

Nothing really scares us no longer

Ja, San Remo ar verkligen en trevlig stad men vana som vi ar vid snabbvisiter i stader har vi nastan trottnat sa tidigare idag koptes en resa till Ljubljana! Vi kommer fram dit imorgon 01.42 sa en spannade natt pa en slovensk tagstation vantar.

Midsommar ska firas med ett restaurangbesok innan vi utforskar San Remos nattliv lite narmare. "Dunka-dunka" igar uppfyllde inte riktigt forvantningarna och dessutom var uppvaktingen fran italienarna forvanansvart fa. Skumt.

Och just det ja mamma, den schweiziska armèkniven har verkligen varit ovardelig. Hur sjutton skulle vi annars ha fatt upp alla Bacardi Breezers?

Yes, and you know the swedish word for "man" is.. eh, man!

San Remo ar en trevlig stad, solen skiner hela dagarna och man kan sola och bada. Nackdelen stavas siesta. Nar klockan var tre var vi vralhungriga och gav oss ut pa jackt efter en pizzeria. Pizzeria i Italien tanker ni, de finns val overallt. Det ar helt sant, de finns ungefar lika manga pizzerier i Italien som de finns Coffe shops i Amsterdam och bagerier i Paris. Men att foroska hitta en oppen under siestan var en knepig historia. Efter 45 minuters vandring och ungefar 20 stangda pizzerier slutade vi pa ett slags cafe dar man kunde ata pasta. Kanske inte vad vi hade tankt oss, men alla va sa hungriga att vi va beradda att fraga gubben vid bordet bredvid om vi fick smaka hanns chips. Ja, jag kan tillochmed stracka mig sa langt att ja hade kunnat ata de vi at forsta kvallen i Paris.. Och DET ar illa!

Nu ska vi duscha och sova lite innan de bar av till "dunka dunka"

Ciao!

I am a glass of water longing for the ocean

Vid fem i morse knackade det pa dorren till var skumpiga tagkupe. Det var inte med blida ogon vi valkomnade konduktoren som delade ut vara pass och vackte oss. Men sagt och gjort, fyrtio minuter senare klev vi av taget i Milano och fortsatte darefter var galenskap pa samma satt som i Paris - vi klev helt enkelt fram till biljettforsaljaren och sa att vi ville aka till kusten

"Costa? 10 euro!"
"No, the coast, the sea, la mare!"
"Costa? 10 euro!"

Mia tog till slut saken i egna hander och sade helt enkelt "San Remo!", nagot som fick effekt och lite mer an en timme senare var vi pa vag till San Remo pa den italienska vastkusten. Val har mottes vi antligen av den varme och sol som vi sa har langtat efter. Dock njot vi inte speciellt lange, eftersom det visade sig vara totalt omojligt att hitta ett hostel. Ett enda var ledigt, och det lag way over our budget.

Illa till mods, irriterade och i fard att ge upp, promenerade vi in pa narmsta tvastjarniga hotell dar vi mottes av orden "Ah, belle ragazze!" (vackra flickor, reds anm) och nar vi fragade om priset, funderade receptionisten... ratt sa lange. Till det antagligen kraftigt reducerade priset 30 euro far vi nu ett helt eget hotellrum med egen staderska, underbara sangar, handdukar och balkong de narmsta tre natterna.

Det kunde inte bli mer perfekt. Det var det har vi langtade efter nar vi vaknade slitna och utpumpade i Paris och dromde oss till kusten. Allt ar inom nagra minuters gangavstand - stranden nagra hundra meter bort, affaren bakom hornet och viktigast av allt - Mcdonalds pa andra sidan gatan.

Nu ska vi ladda infor matchen ikvall. Oh, forresten, sa jag att vi har TV pa rummet?

Another day, another place.

Hi, we would like to go to Italy. We don't know how or where, but we would like to go today.
Sagt och gjort. Kort darefter var vi inbokade pa ett tag till Milano, vart vi skulle aka efter det var fortfarande oklart men vi hade alla en stark vilja att bege oss mot sol och bad. Med var begransade budget var den franska rivieran inte att tanka pa utan istallet blev det Italiens kust.

Vi skulle ta taget fran Bercy i Paris och vi begav oss direkt dit. Vi var alla ganska slitna och det kandes mer lockande att bara sitta och vanta pa taget an att bege sig ut pa Paris hektiska gator. Val pa taget insag vi att vi skulle dela kupè med en vad sag ut att vara en turk i 25 ars aldern. Vana som vi var att kunna prata svenska obehindrat satte vi genast igang att utrycka var besvikelse over fardsallskapet. Forklarligt nog satte vi alla i halsen da han borjade tala svenska med oss.

Det forsta intrycket visade sig vare ratt och vi har kort sagt spenderat tagresor i trevligare sallskap. Dock motte vi tre stockholmare som var pa vag till Venedig. Med sig hade de en plastflamingo som hette Evert, deras maskot.

Nepp nu maste jag verkligen avrunda, men efter en trevlig pratstund med stockholmarna gick vi och la oss vid halv elva eftersom var tag anlande till Milano halv 6! pa morgonen.

Ciao

Sightseeing in Paris

Som rubriken antyder sa har dagen angnats at Paris olika sevardigheter. Jag och Mia gick upp i gryningen for att hinna med Eiffeltornet innan Johanna och Diana tog sig upp. Mia och jag slog nog nagot form av rekord da vi lyckades ta oss forst till Eiffeltornet och sen till triumfbagen utan karta.

Ja, vi forvantar oss applader atminstande.

Vi har aven klarat av Norte-Dam, Champs Elysees och besokt cafet dar Amelie from Montmartre spelades in (de var for ovrigt snorkiast i varlden dar).

I mat affaren gjorde vi upptackten att man i Paris kan fa en flaska for samma pris som creme fraich, tretton kronor.

Time for an other night in Paris, see ya.

Lost in the street of Paris

Idag holl vi pa att leta oss halvt fordarvade efter ett pancake house innan vi faktiskt hittade ett, ungefar 150 meter fran vart hostel. Dar laddade vi upp med varsin hollandsk pannkaka for att klara av tagresan till Paris.

Tagresan blev ... traumatisk. Halvtimman vi skulle ha i Bryssel for att hinna byta tag krympte till tre sa darfor blev en sprangmarsch nodvandig. Alltsa en sprangmarch med 15-kilos tunga ryggsackar pa ryggen. Men vi hann och 17.35 anlande vi till Du Nord.

Efter att vi hittat sa latt i Amsterda, trodde vi att det skulle bli en piece of cake att hitta till hostelet har. Ehe. Tre timmqr senare hade vi hunnit bli hjalpta av tre engagerade poliser (exakt vad ar det med oss och poliser?), bytt Metro tva ganger, hittat ratt adress bara for att upptacka att det bara var boxadressen, brutit ihop av panik och slutligen tiggt oss till dator och telefon fran den knappt engelsksprakiga mannen som rakade ha kontor i samma hus. Crazy. Men till slut hittade vi Christian som hade hand om var bokning och han visade oss den jattetrevliga lagenheten i Montmartre som vi delar med Juan fran Uruguay och Sonty fran Japan. Mycket trevliga killar!

Nu haller vi pa och gor oss i ordning for annu en utekvall, om an en lugn sadan!

Just det ja, nu gar det att kommentera bloggen, so feel free!

Rubrik overflodig

Det ar val ingen direkt hemlighet att jag (Johanna) ar den klantigaste individen i den har skaran. Men handelsen i natt tar utan tvekan priset. Nar vi atervande till hostelet efter en trevlig kvall pa en inhemsk bar med uteslutande fyrtioplussare (utover vara fotbollskamrater saklart!) krop Mia, Diana och Linnea tryggt ner i sina sangar, och jag paborjade min resa uppfor stegen till mitt krypin. Det fanns bara ett litet problem. Stegen hangde lite lost, jag var lite osaker pa mitt sista steg... och olyckan var framme. Stegen foll med ett brak som vackte halva sovsalen, foljt pa tystnad.

Tystnad.

Och sedan...

Ett kvidande och en hysterisk gratande portugis med blodet flodande nedfor huvudet. Jag vet inte hur manga ganger jag sade forlat pa vag till receptionen. men eftersom det enda hon svarade med var SI, SI, tror jag inte att jag hade mycket for det. Inom loppet av nagra minuter hade vi letat reda pa en hel hog med folk, bland annat en "medico" och sakert fem av de anstallda samt en hel del av de icke sovande gasterna. Kvallen slutade i en taxi till sjukhuset for hennes del, och i Linneas sang for en terapistund for min del.

Jag ska da alltid var varst...

Nothing seems to matter in this lonesome dirty town.

Gardadskvallen..Ja, vad ska man saga? Vi ruinerade var stammis pub pa Carlsberg (trots att ingen av oss gillar ol!), Jag gjorde missen att satta pa mig kortkorta shorts vilket resulterade i staende ovationer fran ett fotbollslag(ETT HELT LAG!). Med dessa oldrickande fotbollskillar (dùribland en identisk David Beckham-kopiq) spenderades sedan rasten av kvallen, innehallande bade hollansk folkmusik (se foraldrar, vad kulturella vi ar) och enorma sandslott. (Oppet for egna tolkningar.

I natt fick vi nytta av vara sangar (Johanna hittade dessutom ett helt nytt anvandningsomrade) och vi slocknade efter mycket blod, svett och tarar och ytterligare en "helt vanlig dag" i Amsterdam!

"My name is David and I'm a huge fan of JC"

Hostellet, vad ska man saga. Det forsta som motte vara ogon da vi forsokte leta ratt pa vara sangar var texten "God loves you". Efter senare efterforskningar har vi hittat en vagg dar det star "Jesus is the lord" och t-shirtar med gudsdyrkande budskap. Kanslan da vi traskade in vid 7 i morse och mottes av ett gang godtrogna kristna kan beskrivas med utrycket "walk of shame".

Det bor dock tillaggas att overtalningsforsoken for att fa oss att ga med i deras religon inte varit sa kraftiga som vantat. Faktiskt lyckades jag och Johanna ha en riktigt intressant diskussion med en av de anstallda har om det budskap den svenska kyrkan formedlar. Allt medan Diana och Mia otaligt undrade varfor var flykt fran gardagens gratismiddag drog ut pa tiden.

Till alla foraldrars lattnad kan dock tillaggas att vi inte kunnat bo pa ett sakrare stalle i Amsterdam. Aven om natten till idag inte tillbringades dar sa kunde vi inte heller varit i battre sallskap an av sex brittiska (och snygga) poliser. Imorgon bar det dock ivag till Paris dar hostellet beskrivs med

NO CURFEW!
NO LOCKOUT!
FREEDOM!

Peace out!

Ps, vi blev just bjudna pa en smoothie, it was delicious.

"He said we're cops? He wasn't supposed to tell you that..."

Efter ett par timmars stadsvandring i ett vaderschizofrent Amsterdam borjade vi ladda infor en helkvall pa stan. Planerna var att ta en ol pa en narliggande pub och darefter hitta ett trevligt stalle att fortsatta festligheterna pa, men planer ar inte riktigt var grej. Vi hamnade drygt trettio meter fran hostelet, pa en minimalisk pub med supertrevliga bartenders och agare. Hans smaleende suddades inte ut ens nar en kille tappade en hel bricka med tio fulla olglas over disken och krossade det mesta i krossbart skick.

Det var en stor kvall for Amsterdamare denna kvall, eftersom Nederlanderna spelade mot Frankrike. Hur matchen faktiskt gick (utklassning av Frankrike fran Nedelandernas sida) kanske var bidragande till den undebart harliga stamninen som praglade resten av kvallen. Hade de forlorat hade vi antagligen festat runt ett gang otrostliga hollandare, men nu blev kvallen bland det galnaste och roligaste vi har varit med om i hela vart liv.

Den spenderas namligen i sallskap av sex brittiska poliser - Nathan, Neil, Ross, David, Billy och Paul (med reservation for stavning). I den allmanna gladjeyran som yttrades pa baren varje gang Holland lade ett mal, fann vi varandra och sen sallskapade vi ett bra tag framover. Hostellets utegangsforbud blev dock ett litet problem, sa det slutade helt enkelt med att vi inte fann vagen hem till hostellet igen forren sju pa morgonen da hostellets dorrar lastes upp.

Detaljer kring kvallens bravader gor sig inte rattvisa har, men jag talar nog for oss alla fyra nar jag sager att det inte kunde blivit en battre start pa tagluffen! ciao!

I was down in Amsterdam

Vi rullade in pa Amsterdam Centraal Station, ungefar fem minuter forsenade och lyckades darefter hitta till vart hostel. Och en an storre bedrift, bara vara vaskor dit.

Vi inspekterade rummen och gav oss sedan ut pa en forsta promenad i ett Amsterdam med extremt vaxlande vader. Vi blev chockade over att alla coffee shops duggade sa tatt och rent ut sagt generade nar vi rakade spatsera rakt in i Red Light District (och allt vad det innebar). Vi har ocksa inspekterat det beryktade drogutbudet och funnit allt fran hasch-hubbabubba till marijuana-te. Och givetvis, alla paron, kopte vi ingenting. Bara tittade.

En del andra saker vi har tittat pa ar Anne Franks hus, Vastra kyrkan dar Rembrandt ligger begraven, Singel 7 som ocksa kallas Amsterdams smalaste hus, Damtorget dar staden borjade utformas (men som Linnea trodde var starten pa prostitutionens Amsterdam, haha) och shoppingstraket.

Snart ska vi kaka middag som hostelet bjuder pa!

Langa vagar

For langa vagar sedan stod vi och vinkade av vara anhoriga pa Goteborgs central. Vart forsta tag var ett Oresundstag mellan Goteborg och Kopenhamn. Utan att overdriva kan jag meddela att det var nagot av det varsta jag gjort! Taget var namligen 100 grader varmt och man fick bade astma och huvudvark av att vistas i vagnen. Detta resulterade i att vi i panik fick springa och hamta luft under de korta stoppen taget gjorde mellan staderna.

I Kopenhamn inskaffade vi vissa fornodenheter pa en dyr pressbyra liknande liten affar dar agaren knappt forstod Danska och sma pojkar pa 16 ar forsokte fa mig och Diana att kopa lite cigaretter eller liknande.

Pa de sista taget delade vi kupe med ett aldre danskt par som bjod pa jordgubbar och drack vin. Men jag tror inte de gillade oss trots vara forsok att bjuda tillbaka med tuggummi. Jaja, natten blev en aning skumpig och hard, men vi overlevde!

2 timmar och 27 minuter till avgång

Jag tänkte tjuvstarta bloggningen här och på så sätt förvissa mig om att jag får vara den som postar nåt först. Livet är en tävling, ehe.

Jag sitter just nu hemma och hyperventilerar efter ett telefonsamtal med Linnea. Självklart jämfördes packningar och det verkar som om hon lyckats få ner mer än mig, trots min lånade Haglöfs 60-liter. Eftersom hon har med fyra kjolar, och jag bara tre känner jag mig utmanad att ta med ytterligare en. Det är ju inte för inte som jag gjort mig känd som kjolbäraren med stort K.

Tar nog med en till. Måste ju försvara min titel.